Subtila rörelser som får betraktaren att haja till 

Cinemagrafier skapas ofta genom att man först tar en serie stillbilder eller en videoinspelning. Därefter förs materialet över till ett bildbehandlingsprogram där bilderna, eller klippet, fogas samman till en sömlös loop av sekventiella bildrutor på ett sådant sätt att det föremål som rör sig (till exempel ett dinglande ben) uppfattas som en repeterade eller kontinuerlig rörelse, i motsats till stillheten i resten av bilden.

Man brukar prata om banner-blindhet

Cinemagrafen ska inte ha en början eller ett slut. I det enklaste exemplet vill man kanske ha ett vattenfall eller en fontän som ständigt flödar. Man får se upp med detaljer som är framträdande och som flyter på vattnet. Ett löv som bara flyter halvvägs i bilden förstöra känslan av att evigt flöde. I andra fall kan man vilja backa sekvensen för att skapa känslan av en jämn loop. Då får man helt enkelt kopiera bilderna klistra in dem efter filmsekvensen men med omvänd ordning. Men det fungerar till exempel inte om människor går i bilden. Då börjar de helt plötsligt gå bakåt. Vatten kan börja rinna åt andra hållet, och så vidare.